Men man får inte underskatta hur snabbt den tekniska utvecklingen går framåt. Framför allt har batterikapaciteten och laddhastigheten blivit allt bättre under de senaste åren. De höga investeringskostnaderna för batterier och laddningsinfrastrukturen kommer visserligen till en början att bromsa utvecklingen i praktiken, men med hjälp av ekonomiska subventioner och användning av egenproducerad el kan investeringen löna sig över en flerårsperiod. För närvarande skulle en lantbrukare behöva investera 40 000 euro i en egen laddningsinfrastruktur.
2. Vätgasdrivna lösningar
För närvarande är det orealistiskt att använda bränsleceller med vätgas som alternativ drivning inom jordbruket. Lantbruksmaskiner behöver hög effekt på kort tid – vilket bränsleceller inte är gjorda för. Men i framtiden kan vätgasdrivna förbränningsmotorer bli ett realistiskt alternativ. Jämfört med elektriska drivningar skulle det ha den fördelen att man kunde behålla den befintliga drivlinan i lantbruksmaskinerna, även om de givetvis skulle behöva en annan motor. Men tyvärr behövs en tio gånger så stor tank för att få med sig vätgasen – eller så måste man tanka oftare. För att få plats med en så stor tank skulle man behöva bygga om hela maskinen. Dessutom för infrastrukturen och logistiken med sig fler utmaningar: det är extremt dyrt att bygga en tankstation för vätgas jämfört med en för diesel. I nuläget skulle ett lantbruk behöva investera ca 800 000 euro. Dessutom skulle man behöva väldigt täta vätgasleveranser till gården, vilket måste jämföras med att ta ström från eluttaget.
